Klump fot

Vi möttes på en dans, du var lång och mörk, med underbara ögon och en fantaskiskt fast blick.
Du dansade så klumpigt men det var en underbar syn.

Synen av dig fick det att pirra då och det gör det än idag.

När jag ser dig så skär det, det skär så hårt och djupt.
Tänk så ont det kan göra att tänka på någon.
Att se någon annan hålla dess hand och viska i dess öra.
Så ont det kan göra att inse att man aldrig har en chans.

Men bara om min älskade väntar.

Jag önskar att jag kunde släppt dig den dagen vi sågs.

Nu är tiden förbi men kännslorna består.
Dig vill jag aldrig minnas men dock inte glömma.
Du är som ett sår som föralltid kommer att består.




Jag älskar dig ..... ........

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0